Datacenter går snart om flygindustrin i koldioxidutsläpp

I debatten om datacenters hållbarhet hävdar vissa att den digitala omvandlingen går så snabbt att datacenter kan utgöra ett allvarligt miljöhot i form av hög energi- och vattenanvändning, utsläpp av växthusgaser och avfall i form av föråldrad utrustning. Andra menar att datacenteroperatörer har varit engagerade i hållbarhetsarbetet i flera år och att branschen är den mest avancerade när det gäller att använda förnybara energikällor och Energy Attribute Credits (EAC), minimera utsläppen av växthusgaser och vattenanvändning och öka cirkulära flöden vad gäller material.

Så vem har egentligen rätt?

Faktum är att båda sidor skulle kunna bevisa eller försvara sin ståndpunkt med data i form av mätvärden – kvantitativa bedömningsmått som används för att jämföra och följa upp resultat. Ibland är det dock oklart vilka mått som ska användas. Det är vanligt att företag presenterar gynnsamma mätvärden och hävdar att de till exempel har ”minskat utsläppen av växthusgaser med 20 procent de senaste tre åren”. Detta påstående kan vara ett bra eller dåligt betyg på verksamheten, beroende på utgångsläget och de faktiska utsläppen. Om företaget startade på en hög nivå kan det fortfarande släppa ut en stor mängd växthusgaser, även om de har minskat med en femtedel de senaste tre åren.

För datacenteroperatörer finns det ingen standard för hållbarhetsmått. Det är ett problem. Därför har Schneider Electric tagit de första stegen mot en sådan standard.

WP#67 erbjuder ett verktyg som tillhandahåller hållbara mätvärden för datacenter. Vi har arbetat tillsammans med datacenterbranschen och dess samarbetspartners för att skapa fem kategorier och 23 förslag på mätvärden.

Det går att likna vid en huvudbok eller en ekonomisk balansräkning, fast för hållbara datacenter. Genom att använda detta mått kan alla företag rapportera i samma format för samma kategorier och poster. Detta kommer att säkerställa att företagen inkluderar allt som behövs i sin rapportering utan att utelämna något väsentligt, att de använder lämpliga måttenheter och att de organiserar sig på ett begripligt och etablerat sätt.

Samtidigt befinner sig företagen på olika nivåer när det gäller sin hållbarhetsuppföljning. I hållbarhetsramverket erbjuds därför ett nivåsystem där man kan kategorisera sig som nybörjare, avancerad eller ledande inom hållbarhetsrapportering. Företag som precis har börjat mäta sin hållbarhet rapporterar till exempel sin energianvändning, sina utsläpp av växthusgaser och sin vattenanvändning. De elva mätvärden som används för denna nivå är en blandning av uppmätta värden, som växthusgasutsläpp i ton CO2e, och nyckeltal som Carbon Use Effectiveness (CUE) i ton CO2e/kWh. För företag som redan har mer avancerad rapportering inkluderas avfallskategorin och för företag som är ledande inom hållbarhetsrapportering inkluderas en kategori som mäter påverkanseffekter på landområden och biologisk mångfald.

WP#67 går i detalj in på de olika kategorierna och mätvärdena. Alla som har eller tillhandahåller datacenter kan därför dra nytta av att använda guiden på sin hållbarhetsresa. Vi tror att ett standardiserat format och standardiserade mått inte bara gynnar företagen själva, utan även hjälper deras kunder att kunna jämföra tjänsteleverantörer på lika villkor. Det skulle i sin tur gynna investerare, som kan göra korrekta analyser av hållbarhetskriterier på samma sätt som de utvärderar andra företag med hjälp av standardiserade finansiella kriterier.

Om du är intresserad av datacenters hållbarhet bör WP#67 A Guide to Environmental Sustainability Metrics for Data Centers vara obligatorisk läsning.

 

Catherine Caldefors

Ansvarig för datacenter på Schneider Electric Sverige


Nej Svar

Lämna ett svar

  • (kommer inte att bli publicerad)